Idag var Lidos verkligen på sitt allra bästa humör. Såret på benet såg bra ut och han var varken varm, öm eller svullen så han fick en joggingrunda med vagnen i mörkret. Och gick bara så himla bra! Varierade tempot i traven lätt som en plätt och drog inte ett dugg och blev inte rädd för något alls, även om det var kolsvart ute (en mörk värld brukar vara mycket farligare än en ljus). Bara för att han gick så bra så fick han öka lite mer än vanligt på grusvägen också. Det var han inte sen att nappa på, men han höll ändå jämn fart och saktade ner när jag bad om det. Såna här dagar gör det inget att det blåser och regnar, vi hade lätt kunnat vara ute en timme till.

Världens bästa häst!

Idag var det dags för jobb igen, och det kändes faktiskt inte alls så motigt att gå upp som jag trodde att det skulle göra. Var ändå rätt många på jobbet - inkl två av cheferna som var lediga men inte kunde hålla sig borta. Bra att det inte är helt ödslilgt i alla fall, då hade det varit lite svårare att koncentrera sig.

Hade tänkt leka lite med Lidos i paddocken idag, men tyckte han såg lite knagglig ut i traven. Plockade in honom igen och hittade ett stort trampsår på vänster bak. 2x3 cm hudflik klippte jag bort och tvättade sen ordentligt för att få bort paddockgrusen. (Fattar inte hur jag kunde missa såret innan...?!  ) Det såg inte så farligt ut när det väl var rent, det blödde inte och var inte så djupt. Men eftersom pållen skulle in i boxen och jag tyckte det var onödigt att det klibbade fast en massa spån i såret direkt, så lade jag om ett litet bandage med wetflex-linda. Vet inte hur länge det kan tänkas sitta kvar, men det hjälper väl en stund i alla fall.

Här kommer en bild på gårdagens medhjälpare i stallet:

Julhelgen är avverkad och alla verkar ha överlevt. Julafton spenderades i Södra Rörum tillsammans med föräldrar, bror, morbror med fru och kusin med sambo. Blev en härlig dag med god mat, trevligt sällskap och Kalle Anka på tv. Juldagen blev mer händelserik med syskonen och deras familjer på besök här i Lödde. Efter en smått kaotisk julklappsutdelning spelade vi lite spel och tittade på Pippi Långstrump innan det var dags för god mat. Och efter dessa två dagar fick man en hel dag ledigt innan det är dags för jobb imorgon igen.

På juldagen började mellandagsrrean, och var befann jag mig då? Jo, på Elgiganten! Klockan åtta redan, i förhoppning att det kanske inte var så många som orkade upp så tidigt. Fick köpt en julklapp till mig själv - en bärbar dator! Inte någon supermaskin, för jag har ju redan en bra stationär, men den funkar bra till att surfa och som säkerhetslagring av mina foton och det är huvudsaken. Fick den dessutom till Netonnet-pris, som var 700 kr billigare än elgigantens eget, så jag kände mig rätt nöjd. Men nu har jag klarat av min mellandagsrea för flera år framåt. :p

Pappa och jag var ute och letade nya körvägar till Lidos, men sen fick han vila över julen. Så idag följde Marie med som åksällskap (hon är ingen hästmänniska) och fick så klart följa med på preimärtur på de nya stigarna. Synd bara att jag inte kom ihåg var pappa och jag gick nånstans. ;-) Aja, vi kom fram i alla fall oh det var kul att kunna köra en runda istället för bara köra och vända. Får testas fler gånger! Bilder kommer när jag lagt över dem på datorn.

Sista gången för Tonoptimisternas övningar för i år. Vi var mindre än hälften där, men vi lyckades sjunga rätt så bra ändå. Framförallt hördes alla stämmorna mycket bättre, och det är ju alltid roligt. Joachim hade med en inspelning från konserten också, så vi lyssnade på ett par låtar och hittade missar både här och där. Men så är det ju. Ju mer man synar framträdandena i sömmarna, desto fler missar hittar man. Men vi vet vad vi ska öva vidare på i alla fall. Eller som Joachim uttryckte det: publiken var nöjd, glad och berörd, vad mer kan man önska sig som artist?

På tal om beröra så läste jag en väldigt bra bok i helgen, 522 pocketsidor med minimal text avverkades på två dagar. Boken är skriven 1847 och varför den etsade sig fast i mitt huvud vet jag inte riktigt. Men fastnade gjorde den - Jane Eyre. Det är den andra boken som jag nånsin läst som är uppriktigt saknad när sista sidan är slut. Det tog till och med emot att börja läsa en ny bok av en av mina favoritförfattare därefter. Kommer definitivt att återvända till Jane Eyre fler gånger!

Och på tal om böcker så har tidningen City en tävling som går ut på att skriva noveller. Med endast 6 st ord... Det ska vara en novell och ingen dikt och vara en berättelse och historia. En känd författare som skrivit 6-ordsnovell är Ernest Hemingway. Det påstås till och med att han själv tyckte novellen var hans främsta litterära verk. Döm själva:

"For sale. Baby shoes. Never worn."

Titta!   

Klippet har även blivit sökbart på Youtube, det tog nog bara lite tid innan det blev registrerat eller nåt.   

Har landat lite efter fredagens smått overkliga upplevelse och helgen har försvunnit i ilfart. Blev ingen styrketräning, min nacke är fortfarande inte helt bra, så istället drog jag fram allt julpynt och fick det lite juligt här hemma. Tomtar och annat igår, och granen fixades idag. Mysigt!

Lidos hade energi för fem igår och travade nästan hela rundan med pappa och mig. Så fort jag saktade ner till skritt, så skrittade han ett par steg innan han började trava av sig själv igen. Spelade ingen roll om det var asfalt, grusväg, vattenpölar eller dök upp bilar: pållen ville springa! Så det fick han göra. Jag hade lite kramp i mina fingrar sen, dels av att vinden drog rätt igenom mina fleecevantar och dels av att hålla in djuret. Men det är bra han tycker det är kul i alla fall. Idag var Ida med och åkte en sväng, med en något lugnare häst. Travade mycket ändå och plaskade igenom all leran i skogen. Jag var en sväng till Flädie också, och klöpte julklapp till hästen. Ett 200 g vintertäcke fick han. Jag har letat efter ett sådant i två vintrar nu, men bara hittat Horsewear (=svindyrt!), så när nu Hansbo fått in sammat jocklek tyckte jag det var lika bra att köpa ett. Hansbos täcken sitter jättebra på Lidos, och även om det hade varit roligare att köpa det röda täcket (som tyvärr hade fast halstäcke) så blev han fin i det svarta också. Funderade allvarligt på att låta honom ha det på sig idag, men ångrade mig. När jag och Ida kom till stallet hade det kommit både ösregn och snöslask och Lidos var lite kall och öm i ryggen, men när vi gick hem så var det uppehåll och bara en timme kvar till insläpp, så han fick på sig det vanliga regntäcket igen. Tids nog blir det dags för vintertäcke ändå...

På lördagkvällen blev det film hos Marie. Började dock med att kolla lite resor, vi hade ju tänkt dra iväg nånstans till påsk igen. Siktade på Salzburg och hittade bara flyg som tog 26 timmar på sig att komma hem - inkl en väntetid på 22 timmar i Düsseldorf... Lät inte helt skoj. Wien var mycket lättare att ta sig till, drygt 1 ½ timme tog det att flyga direkt från Köpenhamn till Wien. Men Salzburg verkar roligare. Aja, vi får se var vi hamnar!

Bjuder på ett litet sångprov från konserten förresten (blir en länk, lyckades inte få in klippet direkt i bloggen):

http://youtu.be/IHWzVPLzcKk

Hade varit ännu roligare om jag kom på hur fasen man får klippet sökbart på youtube... Skriver man "Tonoptimisterna" så får man upp allt utom detta... 

Så var kvällen över, den som Tonoptimisterna övat för ända sedan slutet på augusti. Blev ett lite blandat snabbrep innan vi fick ta plats i korridoren medan publiken släpptes in. Marie och jag knaprade i oss x antal godisbitar för att hålla blodsockret uppe och för att lugna nerverna. För jisses vad nervöst det var..! Salongen blev nästan fullsatt och folk applåderade snällt efter varje sång. Vi fick med ett par småmissar, men förhoppningsvis inget som störde publiken. Bara vi själva som vet hur det skulle ha låtit. Efter ett par tre låtar så började handen som höll pärmen att lugna ner sig och efter att Joachim sjungit sin första låt och vi fått lyssna lite, så försvann det mesta av nerverna. Slutresultatet får ändå vara: jättekul! Trots att vi saknade några deltagare så var vi ändå drygt 100 personer som lyckades sjunga tillsammans och i flera stämmor. Vi är bäst helt enkelt. Mamma, pappa och faster stod för mitt stöd i publiken. Kändes skönt att ha någon man kände där ute och som man kunde titta på när det blev lite för nervöst. (Och till er som inte ville, orkade eller jet att dela den här stora (för mig var den det!) kvällen med mig: Besviken? Ja, lite. Men vi klarade oss bra utan er.  )

En liten del av Tonoptimisterna