Så var det fredag och dags för återbesök för Lidos på kliniken. Det visade sig inte alls bli så okomplicerat som veterinären trodde,  vi var där i 1 ½ timme och åkte hem med ridförbud på livstid... Veterinären var ju inne på att det kanske var något annat som orsakade knäledsinflammationerna, och när jag nu lyfte fram min ryggmisstanke igen så visade det sig att Lidos ömmade rätt ordentligt vid tryck på ländryggen. Veteirnären undrade om jag ville röntga eller om vi skulle prova behandla direkt och eftersom jag vill veta så mycket som möjligt istället för att bara gissa, så blev det såklart röntgen. Innan vi gick in i röntgenrummet så sa veterinären med allvarlig röst "det finns ju en risk att du inte kan fortsätta rida.." och jag svarade bestämt att det inte spelar mig den minsta roll. Jag nöjer mig med vad hästen klarar av. Då tittade hon helt förundrad på mig och sa "du är en ovanlig hästägare", vilket jag tar som en komplimang men egentligen är rätt sorgligt om jag är ensam om den åsikten...

Sagt och gjort, hela ryggen röntgades och när veterinären tittat på bilderna så sa hon till mig att jag hade rätt, ryggen såg inte helt fin ut och hon ville hon ha en bild till. Tog en bild till, som visade en väldigt märklig pålagring i manken, men som bedömdes sakna betydelse, värre var det i länden där Lidos hade "kissing spines" på flera kotor. Man såg till och med exakt var kotorna gick ihop, där hade det börjat bli vitt på röntgen, dvs pålagring. Så han blev behandlad med cortison i ryggen, och eftersom det är fångrisk på det så får han gå i paddocken i en vecka - utan gräs. Det är en engångsbehandling så det behövs inget återbesök utan jag ska höra av mig om hans ömhet inte försvinner eller om den kommer tillbaka. Det gick inte att säga exakt om knäledsproblemen kommer av ryggproblemen, men det är inte helt otroligt, så jag hoppas att knäna löser sig själv nu när ryggen är behandlad och han slipper vikt på ryggen. Veterinären trodde att jag kunde testa köra honom istället. Han är ju inte halt när han går fritt, så om jag bara är uppmärksam på rygg och bakknän så borde det inte vara några problem att köra. Tills jag har en vagn så blir det bara promenader i alla fall.

Visst är det tråkigt med ridningen, men det känns ändå inte så hemskt som jag trodde. Det är jäkligt skönt att ha en klarare bild av problemet och kan jag dessutom köra istället för rida så är det ju en bonus.

Lidos känns fortfarande som samma häst, vet man inte om problemen så ser han frisk ut, så hoppet känns bra i alla fall.  

Lika glad ändå