Lite negativa funderingar så här på kvällskvisten.. Tänkte att det kanske kunde klarna lite ifall jag skrev ner tankarna - hjälpte inte ett dugg ( ), men låter inlägget vara kvar ändå.

Varför känns det tyngre att vara i stallet på sommaren än på vintern..? De dagar jag inte kör Lidos är jag knappt i stallet längre. Kör dit, tar in och borstar pållen, ger honom mat och släpper ut honom igen och kör sen hem. Allt på mindre än en timme. Samtidigt vet jag att Lidos inte är en häst som gillar att stå och bli pysslad med i evigheter, men ändå gnager det dåliga samvetet... När vi är ute och kör så blir det lite mer pyssel både före och efter, och då undrar man hur man nånsin kan vilja göra något annat. Men så finns de dagarna som det finns tid till annat, och då kan jag komma på massor som jag skulle vilja göra istället för att ha Lidos och stallet att åka till (i den bästa av världar skulle det stått "också", men den tiden finns bara inte).

Hur vet man om det är dags att säga adjö till sin vän..? Vill helst ta bort honom innan han blir sämre i sin rygg och sina bakknän (vilket inte går att säga om det blir om ett eller fem år) men samtidigt så måste det vara ett beslut som ska kunna gå att leva med. Lidos har varit min fristad i åtta år och det känns konstigt att tänka sig livet utan honom. Men samtidigt vet jag att jag inte skulle stå lika handfallen som när Urban dog, den här gången har jag dels varit beredd på "det värsta" ända sen det första veterinärbesöket med knäna och dels tror jag inte jag skulle ha några problem med att fylla tiden med annat... faktiskt... Jag saknar ridningen och allt som vi kunde göra då. Köra är roligt, men ack så enformigt. Dessutom har hela närheten till hästen och samspelet oss emellan försvunnit... Och jag tror det är en stor orsak till varför det inte är lika kul längre, jag har alltid värderat närheten till hästen högre än att nå träningsresultat. Det är inte alls samma sak att sitta i en vagn bakom hästen, som på hästryggen...  

Saknar att hitta på nya saker tillsammans...

Men hur tusan ska man kunna veta när det är dags...?

(Sprungit 4 km ikväll, nu duschen och sen sängen. Hoppas på att vakna med lite positivare sinnesstämning imorgon... )

 

Anette

14 juni 2012 21:35

Jag förstår dina tankar om att välja rätt tid för honom....men han kommer nog att hjälpa dig att fatta det tunga beslutet ska du se. Det är något visst att rida en häst och jag kan se att det känns enformigt att `bara` köra. Nu jobbar du ju oxå heltid (som du inte gjorde i början när du köpte honom) vilket gör att allt man vill göra ska klämmas in på mycket mindre tid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tänk vad man hinner med mycket när man går upp i tid på helgen. ;-) Efter ett tidigt tvättpass med sju (!) maskiner så hann vi både springa en runda, klippa hästen och mocka i hagen (tills grepen gick sönder...) innan kvällens event - musikalen F...

Passade på att ta ledigt i fredags när det var halvdag på jobb, så det har varit en långhelg för min del. :D Ingen anledning att lata sig för det, Mattias var ju uppe klockan fem och jag kunde inte somna om så jag steg upp en halvtimme senare. Hann b...

  Mamma har varit på Mallorca en vecka och hade med sig ett bidrag till min nyckelringssamling hem - en jättefin minisolfjäder. Ihopfällbar och allt. :-D     ...

  Så var det dags igen - ställa om från sommartid till vintertid. Kommer aldrig att begripa varför, nu är det ju mörkt både när man går hemifrån OCH när man kommer hem... Om några veckor spelar det ingen roll, då är det mörkt typ alltid, men vi kun...

  Det bara regnar och regnar.... Lördagen bjöd dock på uppehåll så då passade vi på att bjuda föräldrar och min bror på födelsedagsmiddag på Ättekulla (Mattias fyller år på fredag nämligen). Vi städade och möblerade om lite och fick finfint plats p...