Nyss hemkommen från en lång och stressig dag på jobbet som sedan avslutades med musikkväll i Dösjebro. Marie och jag var nog de enda som var under 50 där..., men vadådå. Det spelades irländska och skotska folkvisor, med och utan allsångsinslag, hela kvällen. Det var bandet Oats & Barley som spelade - jätteduktiga - och vi fick till och med höra säckpipa (Vilket kanske gjorde sig bättre utomhus i Edinburgh än inomhus i Dösjebros folkets hus  ). Härlig musik i alla fall och det var väldigt svårt att sitta still. Kul att de spelade en del låtar som jag kunde sen innan och att man fick lite texter till andra låtar och lov att sjunga med.  

Oats & Barley

Bandets sångare, John Follin

Funderade lite under kvällen på hur folk tänker egentligen, då det var väldigt många som pratade samtidigt som bandets sångare försökte beskriva nästa sång eller bara berätta något för publiken i allmänhet. Är det bara jag som tycker det är respektlöst och jäkligt dålig stil? Vill man bara ha bakgrundsmusik till sitt eget pladder kan man lika gärna stanna hemma och lyssna på en skiva. Bandet ställer sig liksom inte på scen för sin egen skull (framförallt inte om det är ideellt...) utan är ju där för publikens skull och att då prata i mun på sångaren är riktigt dåligt. Trodde att Dösjebros 50+-människor hade mer hyfs än så...